Ungdomsarbete i Österbotten

Nog görs det ju ett enormt ungdomsarbete i svenskspråkiga Österbotten. Det konstaterade jag igår då jag deltog i en nätverksträff som ordnades av Ungdomsakademin Luckan och Regionförvaltningsverket. På träffen deltog förutom jag och Jocke Strand som politiker främst representanter från kommunerna, olika uppsökare, föreningar som 4H och USM, TE-byrå representanter och listan fortsätter. 

För mig som politiker var tillfället ypperligt att se och höra olika synvinklar och utmaningar av de som jobbar med unga som behöver hjälp på riktigt, samt höra vilka utslag politiken som förs både nationellt och lokalt har på fältet. 

Att studera på gymnasiet

Jag ställde bland annat frågan om hur gymnasie-, och antagningsreformen till tredjestadiet har påverkat de unga enligt ungdomsarbetarna. Frågan ställdes eftersom jag är orolig att reformerna som sätter fokus på gymnasiebetyget istället för (som tidigare) på inträdesproven, sätter en oacceptabel stor press på de som studerar i gymnasiet redan direkt från årskurs ett. 

Svaret jag fick av ungdomsarbetarna var tydligt, numera söker sig en allt större del ’’i skolan duktiga studerande’’ sig till ungdomsmottagningarna med symptom av stress, utbrändhet, ätstörningar och ångest. Visst galet, att en reform vars mål var att minska pressen vid antagningen till högskolorna istället gett en helt motsatt effekt och tidigarelagt och förlängt pressen till att börja redan från 16 års ålder? Det här måste vi få ordning på. 

Samarbete i vårdkedjorna

Något som alla som deltog på träffen var eniga om var att mer samarbete över olika sektorer och organisationer behövs, och det tror jag starkt på. Som politiker kan jag inget annat än börja tänka på vårdreformen, åtminstone på den Österbottniska plan B reformen. Här är inget ännu spikat, inget beslut fattat eller något egentligt förslag presenterat. 

Men jag hoppas att en Österbottnisk vårdreform åtminstone kunde diskuteras och funderas över på ett djupare plan. Ur bl.a. en socialarbetares, uppsökares eller delar av tredje sektorns perspektiv, skulle mycket byråkrati och många ojämlika beslut av likadana fall i olika kommuner (som just nu är ett faktum i våra kommuner) vara ett minne blott om allt sköttes av en instans i Österbotten. 

Idag uppger alla socialarbetare att de har mer jobb än vad de hinner med och lösningen är nog inte så enkel som att alla kommuner kunde eller borde anställa fler. Koordinerar man allt från ett ställe underlättar man också samarbete med andra organisationer inom tredje sektorn som ofta är de som sitter på specialkunskapen. 

Ansvaret för att förbättra vårdkedjorna ligger hos oss beslutsfattare och har någon en bättre idé än den jag presenterade här är jag den första att lyssna. För fungerande nätverk och vårdkedjor behöver vi satsa på såväl förebyggandet, som vårdandet, men även fungerande eftervård och uppföljning – utan långa väntetider och onödig byråkrati. 

Söndag 9.9

På söndag går våra grannar i Sverige till val. Riksdagsval, landstingsval och kommunalval hålls alla samtidigt på listor i ett valsystem som inte alls liknar det finska valsystemet. Nåväl, skillnaderna där tänker jag inte gå desto djupare in på. Enda jag inte kan låta bli att säga är att man med Sveriges valsystem har mycket lättare att få unga kandidater invalda till framförallt riksdagen. Något som jag med spänning ser fram emot eftersom jag räknar med att jag efter söndagens valresultat kan kunna komma att säga att jag har många goda vänner i Sverige som blivit riksdagsledamöter. 

Systerpartierna C & L

SFP och därmed också Svensk Ungdom har två systerpartier i Sverige, Centerpartiet och Liberalerna. Båda två hör till Alliansblocket som suttit i opposition sen valet för 4 år sen, då fick Liberalerna 5,4 % och Centerpartiet 6,11 % av rösterna. Det valet vann Socialdemokraterna och Stefan Löfven blev Sveriges statsminister. Det var då, nu ser opinionsundersökningarna helt annorlunda ut och det enda som är säkert är att Sverigedemokraterna har ett oroväckande högt stöd. 

Både med C och L har vi ett mycket tätt nordiskt och internationellt samarbete med SU. Inom NCF (Nordiska Centerungdomens Förbund) är det ofta med stöd av just C som SU får nordiska topposter så som ordförandeskapet för NCF, generalsekreteraren för NCF och en presidiemedlem  inom UNR (Ungdomens Nordiska Råd), alla dessa poster besitts av SU:are idag. 

Inom LYMEC då som är vår Europeiska takorganisation är mönstret desamma, på grund av gott samarbete med Liberalerna och också här Centerpartiet har SU tunga förtroendeposter. Det här skriver jag om mest för att beskriva vikten av lobbying och goda kontakter till andra partier också i andra länder, något som jag vågar påstå att vi har. SU är kanske inte så stora i Finland, men internationellt har vi en lång tradition av inflytande. 

Min tippning på valresultat

Att tippa själva valresultatet är i sig inte så svårt, det svåra är att förutspå regeringsbasen. För hur det än går ser det ut som att ingendera block, antingen rödgröna med Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet eller Alliansen med Moderaterna, L, C och Kristdemokraterna kommer kunna få majoritet i riksdagen. Detta eftersom SD som utgör det tredje blocket är så pass stora. Tippningen är ändå att det blir en ny minoritetsregering med budgetstöd från något oppositionsparti. Hur som helst nedan min tippning, som absolut inte är ett önskeresultat. 

Sveriges riksdag:

• Socialdemokraterna 24,8 %
• Sverigedemokraterna 18,5 %
• Moderaterna 18,2 %
• Vänsterpartiet 9,5 %
• Centerpartiet 9,3 %
• Liberalerna 6,4 %
• Kristdemokraterna 5,9 %
• Miljöpartiet 4,7 %
• Feministiskt initiativ 1,0 % 
• Andra partier 1,7 %

Blockens fördelning:

• Alliansen 39,8 %
• Rödgröna 39%
• SD 18,5 %

Nästa regering:

Här börjar nu lotteriet. Om Alliansen är störst börjar Moderaterna bilda regering med Ulf Kristersson som statsminister. Problemet för Kristersson lär då bli att med endast 39,8 % i riksdagen lär inte Alliansen räcka till, utan något annat parti kommer behöva lova sig stöda regeringens budget för att regeringen ska kunna komma att regera. SD är här uteslutet, eftersom både L och C lär lämna Alliansblocket om Kristersson söker sig till SD. Då återstår egentligen endast Socialdemokraterna, som inte lär vara frivilliga att stöda en Alliansbudget. Men för att Sverige inte ska komma att stanna nästa fyra år lär det här ändå troligtvis bli resultatet av söndagens val. 

Den som lever får se

Själv kommer jag sitta klistrad vid TV:n på söndagskvällen för att följa med. För hur det än går lär det bli turbulent och spännande i svensk politik de närmaste månaderna. Extra bra rapportering kommer också att ges från SU:s instagramkonto. I Stockholm är 4 SU:are för tillfället och fram till valet och hjälper L och & C med kampanjen och uppe i Umeå är två SU:are stationerade för att göra samma sak. Kommentera gärna din tippning på valet så ser vi vem som hade rätt ;) 

Om ni inte har sett någon svensk partiledardebatt såhär innan valet är Aftonbladets partiledardebatt ett måste att se. Retoriken är på en mycket högre nivå än man någonsin får se i Finland.

På bilderna i detta inlägg förövrigt mina två kollegor i L och C som båda på söndag förväntas bli riksdagsledamöter. Ett extra lycka till åt dom, ja och till gubben (Jan Björklund) också som är partiledare för L. 

Ni som följer mig på Instagram har säkert sett att vi i helgen ordnade det årliga Sommarsemi på Kirjais i Nagu skärgård. Otroligt nöjd med hela helgen som gick i nordiskt tema med allt från sexkamp (inget sånt), föreläsningar om nordiskt beslutfattande, en simulering av en Ungdomens Nordiska Råd UNR session och så förstås kräftskivan på lördagskvällen. Söndagen nötte vi med resten av österbottningarna riksåttan och väl hemma blev det inte mycket mer än lite Netflix, tack och gonatt. Ungefär såhär lär alla Septemberhelger att se ut, med återstående helgresor till Ungern, Ekenäs, Tammerfors och Danmark innan vi har en ny månad. 

Måndagarna försöker jag då hålla som mina lugnare dar, lite så som idag. Hårklippning och en sista fysiosession för min tidigare söndriga smartphonenacke fyllde förmiddagen och på eftermiddagen åkte vi tillsammans med Jenni ut till gården för att hjälpa till med de nyfödda lammen. 

Full fart i fårhuset

Lammningen hemma på gården körde igång förra veckan så nu är det full fart i fårhuset och dagligen föds nya små lamm som ska ses över och tas om hand.  Hannele som driver gården tillsammans med min pappa är ansvarig lammorska, och hon skulle nog klara sig galant också utan hjälp. Men jag minns själv från tiden jag ansvarade för lammingarna hur tacksamt det var med bara lite assistans. För mig så finns det dessutom ingenting som tar bort mitt fokus från allt annat så effektivt som att gå omkring bland de dräktiga tackorna och de nyfödda lammen och se till att så alla mår bra och att de svaga som behöver stöd får hjälp. 

Tyvärr är det så att det den här lammningen endast kommer bli måndagssysselsättning för mig. Redan imorgon bitti bär det igen av till Helsingfors då jobbet kallar, och även fast än jag älskar också mitt jobb känns det nog som att de kunde få vara måndag åtminstone en hel vecka. Humorgruppen KAJ säger det så bra. - Ni kan ta påjtchin ur byjjin men int byjjin ur påjtchin. Att vara bortrest nästan en hel lammning gör nog lite ont, men som tur är det måndag igen nästa vecka. 

Hade kanske inte tänkt skriva ett blogginlägg direkt dagen efter det första, men eftersom att hela eftermiddagen ändå gick åt till att syna regeringens budgetförslag för nästa år tänkte jag att det är lika bra att bara tuta och köra. 

Om jag börjar med vad regeringen själv är mest stolt över, nordens fortfarande sämsta sysselsättning. Så får man konstatera att regeringen med hjälp av högkonjunkturen lyckats vända Finlands statsekonomi till aningen ljusare än vad den var för några år sen. Det skulle säkert vilken regering som helst ha lyckats med, men den här gången var det Sipilä som fick ta creds för det. Tyvärr fortsätter regeringen med samma åtgärder. Man kommer också nästa år skära i utbildning och spara på de som mår sämst. Det är klart att om man skär i kostnader på lärare, studiehandledare, vårdpersonal, skolpsykologer, allmän förebyggandevård, hela den kedjan på kort sikt kommer kunna presentera nationalekonomiska fina betyg för hur landets ekonomi sköts. Nu är bara problemet att alla dessa nedskärningar, som nu inte heller för nästa år kommer som riktiga satsningar kostar på lång sikt. De kostar i att fler avbryter sina studier, de kostar i att fler inte får den hjälp de behöver och det är de unga som står för notan.  Öronmärkta pengar för ungas psykiska hälsa, närundervisning och sysselsättningsfrämjande åtgärder hade inte kostat mer än Lex Lindstöm 2, som låter arbetslösa 60+are gå i pension. Men de hade hjälpt en massa unga hållas på benen som tagit dom ut i arbetslivet. 

Såväl Sipilä som Orpo utryckte sin oro för alla de företag som idag letar arbetskraft men inte lyckas få den. Orpo sträkte ut händerna och sa att vi behöver förstå att man i detta läge har provat alla lätta lösningar. -Bullshit, fnös jag själv direkt jag hörde finansministern säga så. Det tror jag också alla större bolag som letar experter till sina växande industrier gjorde. Finska företags problem i att hitta kompetent arbetskraft nu och idag löses bara på ett sätt. Och det är lätt åtgärdat. 

Det gör man genom att slopa behovsprövningen på utländsk arbetskraft som idag är en så byråkratisk process att det kan ta upp till 8 månader innan personen i t.ex. Indien fått tillstånd att jobba i t.ex. energiklustret i Vasa. Om en bolagschef säger att det är lättare att öppna en filial i Asien kan jag aldrig köpa Orpos uttalande om att man har försökt med alla lätta lösningar. Att slopa behovsprövningen är lätt, kostar ingenting, sparar på onödig byråkrati och får fler personer i jobb i Finland. 

Visst fanns det bra saker i regeringens budget för 2019. Krisstödet till lantbruket är ett. En form av stöd för studiematerial till andrastadiets studerande ett annat. Riktiga pengar för att börja rena Östersjön och minska på föroreningarna var också bra. Poliserna ska bli fler och det ska bli lättare att börja småspara. Sånt tackar vi för. 

En sista kommentar över helheten måste jag ännu yttra. Nog har vi ju vetat att jämställdhet inte prioriteras av något av regeringspartierna, men nog förvånas man ju på att regeringen kan hålla en timmes lång presskonferens utan att nämna ordet jämställdhet eller kvinnor. Ni läste rätt 55 miljarder i budgeten och 0€ för jämställdhet.  

Tur det snart är val. 

Tio år försent, nej inte mer texter om politik och lantbruk. Eller vem tusan skulle vilja läsa om mig tänkte jag då jag började leka med tanken på att starta en blogg. Ändå så ville jag aldrig riktigt släppa tanken att på egen sida plita ner tankar. Visst är Facebooksidan och Instagram bra, men där vill jag hellre hålla korta texter, hyfsade bilder och sakliga artiklar. Vardagstankar, större och mindre, samt personliga utmaningar platsar bättre in på andra ställen, och då blev det såhär. Jag blev med blogg. 

Är jag nervös över att lansera en blogg då? Ooja. Frågor som hur mycket man vågar skriva, hur personlig jag kan vara och överlag hur man skriver blogg snurrade länge innan jag sist och slutligen bestämde mig för att nej nu måste det bara ske. Enda bloggen jag själv på riktigt har följt är en F1-blogg på Aftonbladet för några år sen och så Bondebloggen.

Min todo-lista här på kansliet är full med debattartiklar som ska skrivas, rekryteringar som ska skötas. Många samtal som ska ringas och en massa andra saker som är måste då ett förbund som SU ska ledas. För att hantera nervositeten och inte skjuta upp skrivandet bestämde jag mig för att prioritera om, det eventuella blogginlägget flyttades upp på to-do:n och jag drog på mig det mest bloggiga plagget jag äger, Vasabladets pinfärska college som jag köpte av ingen annan än bloggaren Linn Jung på Konstens natt i Vasa för några veckor sedan. Är bloggande en materialsport? Knappast, men det kändes bättre såhär. 

Samtidigt som jag nu nervöst laddar upp detta första blogginlägg vill jag passa på att ställa er som läste ända hit frågan om hurudana inlägg ni önskar se här? Vad jag borde tänka på och vad jag absolut inte får göra? Förstås med en reservation på att jag alltid varit lite av en rebell och ofta går motströms, bara för att jag är nyfiken. En sak är säker, en blogg om hälsosamma livsstilar eller enbart Korsholmspolitiken lär det inte bli. Ett och annat lamm lär här visas (idag föddes höstens första hemma på gården) och många inlägg lär skrivas från tåg.