Ungdomsarbete i Österbotten
Nog görs det ju ett enormt ungdomsarbete i svenskspråkiga Österbotten. Det konstaterade jag igår då jag deltog i en nätverksträff som ordnades av Ungdomsakademin Luckan och Regionförvaltningsverket. På träffen deltog förutom jag och Jocke Strand som politiker främst representanter från kommunerna, olika uppsökare, föreningar som 4H och USM, TE-byrå representanter och listan fortsätter.
För mig som politiker var tillfället ypperligt att se och höra olika synvinklar och utmaningar av de som jobbar med unga som behöver hjälp på riktigt, samt höra vilka utslag politiken som förs både nationellt och lokalt har på fältet.
Att studera på gymnasiet
Jag ställde bland annat frågan om hur gymnasie-, och antagningsreformen till tredjestadiet har påverkat de unga enligt ungdomsarbetarna. Frågan ställdes eftersom jag är orolig att reformerna som sätter fokus på gymnasiebetyget istället för (som tidigare) på inträdesproven, sätter en oacceptabel stor press på de som studerar i gymnasiet redan direkt från årskurs ett.
Svaret jag fick av ungdomsarbetarna var tydligt, numera söker sig en allt större del ’’i skolan duktiga studerande’’ sig till ungdomsmottagningarna med symptom av stress, utbrändhet, ätstörningar och ångest. Visst galet, att en reform vars mål var att minska pressen vid antagningen till högskolorna istället gett en helt motsatt effekt och tidigarelagt och förlängt pressen till att börja redan från 16 års ålder? Det här måste vi få ordning på.
Samarbete i vårdkedjorna
Något som alla som deltog på träffen var eniga om var att mer samarbete över olika sektorer och organisationer behövs, och det tror jag starkt på. Som politiker kan jag inget annat än börja tänka på vårdreformen, åtminstone på den Österbottniska plan B reformen. Här är inget ännu spikat, inget beslut fattat eller något egentligt förslag presenterat.
Men jag hoppas att en Österbottnisk vårdreform åtminstone kunde diskuteras och funderas över på ett djupare plan. Ur bl.a. en socialarbetares, uppsökares eller delar av tredje sektorns perspektiv, skulle mycket byråkrati och många ojämlika beslut av likadana fall i olika kommuner (som just nu är ett faktum i våra kommuner) vara ett minne blott om allt sköttes av en instans i Österbotten.
Idag uppger alla socialarbetare att de har mer jobb än vad de hinner med och lösningen är nog inte så enkel som att alla kommuner kunde eller borde anställa fler. Koordinerar man allt från ett ställe underlättar man också samarbete med andra organisationer inom tredje sektorn som ofta är de som sitter på specialkunskapen.
Ansvaret för att förbättra vårdkedjorna ligger hos oss beslutsfattare och har någon en bättre idé än den jag presenterade här är jag den första att lyssna. För fungerande nätverk och vårdkedjor behöver vi satsa på såväl förebyggandet, som vårdandet, men även fungerande eftervård och uppföljning – utan långa väntetider och onödig byråkrati.