–’’SU kunde fixa fler unga till kommunens informationstillfällen om samgången med Vasa’’. Det har jag fått höra den här veckan och samma sak fick jag höra förra gången det var frågan om höranden inför förhandlingarna. Nej det fixar vi inte!

Hur vill unga INTE informeras?

Nu debatteras det på olika trådar om 3st under 20 åringar, varav en jobbar för SFP och råkar vara bosatt i Solf, är en tillfredsställande mängd unga på ett infotillfälle ordnat av kommunen. Den debatten kan få ta slut här.

Jag hoppas att ni har klart för er: gammalmodiga sittningar med kaffe och stela kommunalpolitiker är inget som lockar ut ungdomar på 2010-talet. Varför skulle man vilja sitta och höra på upprörda äldre män då man kan sitta hemma och skapa sig en egen uppfattning, för att efter det diskutera saken med den man röstat på i kommunalvalet eller med kompisarna runt ett kaffebord.

Bästa kollegor i Korsholmspolitiken och andra intresserade: förvänta er inte ökad rusning av unga till infotillfällena de kommande veckorna. Men föregå gärna med gott exempel för de som faktiskt kommer. Det kan löna sig att även se över sitt eget beteende på Facebook och ställa sig frågan: gör jag mitt bästa för att verka som en vettig diskussionspartner i ungdomars ögon?

Hur vill unga informeras

Hur ska man då kunna informera den yngre generationen som den eventuella samgången främst berör? I kommunstyrelserummet då vi första gången diskuterade antalet infotillfällen yttrade jag en vilja om att satsa på två stora traditionella infotillfällen likt de 4 som nu ordnas, anlita en kommunikationsbyrå för att t.ex. sammanställa en informerade åsiktsneutral video som kan laddas upp på youtube och andra kanaler där man når flerfaldigt fler än på 4 infotillfällen.

För frågor om avtalet ska kommunens kommunikationsansvariga ända fram till omröstningen stå till förfogande, något som de ju också nu gör.

Nu håller vi 4 informationstillfällen, och någon informerade modern grafisk video kommer det inte att bli. En bra gissning är att de fyra informationstillfällena lär vara varandras kopior och att medelåldern lär vara rätt hög. Själv har jag insatt i min kalender att jag ska komma och lyssna in stämningen den 5.2 i Kvevlax och jag har förstås gärna fel i mina antaganden.

Gå vidare och respektera olika åsikter

Med den här utredningen så hoppas jag att vi bara konstaterar att upplägget för informationsgången inte är tänkt för de som är födda på 90-talet eller senare. Utan att de får ta sig an informationen på annat vis. För organisationen (SU i Korsholm) som jag representerar kommer inte kvotera in såna som inte är intresserade. Vi hade hoppats på en mer modern information.

För att ännu styrka dessa antaganden om stämningen i kommunen konstaterar jag att vårddirektören igår under arbetstid på HVC blev fasthållen och med knytnäve hotad av en upprörd äldre Korsholmare. Hoten är förstås anmälda och ingen fysisk skada lär vara skedd. Men med sånt här beteende är det inte konstigt om smarta unga undviker allmänna informationstillfällen. Som fullmäktiges första vice-ordförande kan jag inget annat än hoppas att hoten mot vårddirektören var en engångshändelse och att ingen annan Korsholmare, anställd eller ej i framtiden utsätts för hot eller våld på grund av en politisk åsikt (något som vårddirektören aldrig har utryckt i tjänst). Korsholmare, håll skillnad på sak och person.

Varje dag får jag läsa eller höra om att någon tycker att svenskans ställning i Finlands framtid avgörs i Korsholm. Att Korsholmare efter en fusion enbart skulle få service på finska i ett Vasa där svenskan inte skulle vara i majoritet.

Farhågorna ska tas på allvar. Jag ser varje vecka på olika sätt och vis hur svenskan i Finland inte tas på allvar. Man behöver inte vara länge i huvudstaden före man inser att till och med dagens Vasa framstår som ett paradis för en svensktalande, trots utebliven fulljour och allt annat som vi har ministerietjänstemän och regeringen att skylla på. Håller vi oss kvar på ministerierna där framtida lagstiftning annan förvaltning behandlas hittar vi samgångens främsta argument:  Korsholm är okänt.

Vad innebär en samgång med Vasa språkmässigt?

Den 23.10 ordnades ett seminarium vid Vasa Universitet där ett av teman var förutsättningar för en tvåspråkig kommun efter kommunsammanslagning. Jag hade själv inte möjlighet att delta, men jag har tagit del av materialet som Siv Sandberg, kommunforskare vid ÅA, presenterade. Efter en eventuell samgång med Vasa skulle vår nya kommun ha följande språkfördelning: 60% finskspråkiga, 33% svenskspråkiga och 7% med övrigt modersmål. Enligt Sandberg är det inte helt riskfritt att slå ihop två språkgrupper.

Siv tog Borgå som ett exempel. På 90-talet blev Borgå och Borgå landskommun en enda kommun. Den svenska servicen försvagades utan att någon egentligen hade för avsikt att försvaga den. Varför? Jo, vad ingen hade tänkt på var att de finskspråkiga skolorna var stora och centraliserade enheter och de svenskspråkiga var små och utspridda. När det blev ekonomiskt sämre tider gjorde man som man brukar göra: börjar med att stänga de små enheterna. Avsikten var inte att försvaga svenskan, utan att minska på kostnaderna. Men den svenska servicen strök också med. Hur många hade kunnat tänka ut det händelseförloppet? Siv gav råd hur man kan undvika detta. När man planerar kommunens service ska språket också beaktas som en del av helheten. Det hade man inte gjort i Borgå, utan man hade antagit att det var självklart att det finns och alltid kommer att finnas service på båda språken.

Politiken styr

Allt som jag just beskrev är politiska beslut. Vill man ha politiska beslut som främjar tvåspråkighet är det så enkelt som att rösta på politiker som ser ett mervärde i en tvåspråkig kommun. Förra veckan kom jag över en excel-fil där en fullmäktigeledamot i Vasa hade räknat ut hur fullmäktige i Vasa+Korsholm hade sett ut med kommunalvalsresultatet 2017.

Siffrorna talar för sig själv. Oberoende om fullmäktige skulle ha 59 medlemmar eller 67 är överlägset största partiet SFP, och största delen SFP:are hemma från Korsholm. Kolla lite på denna excel och fundera på hur hotad svenskan är med dessa beslutsfattare?

Sen hoppas jag Korsholmarna går och röstar i den rådgivande folkomröstningen, för jag oroas över ett allt för lågt valdeltagande. Ju högre sådan vi får, desto tyngre väger resultatet.

I skrivande stund sker förhandlingar om ett samgångsavtal i Korsholm och Vasa - ett mycket omdebatterat avtal. Frågor om SFP i Korsholm inte har en språkstrategi att följa har ställts från olika håll och kanter i media.

Så säger SFP:s partiprogram

Om man skulle vilja välja en åsikt är SFP:s problem att våra linjepapper och vårt partiprogram inte klarar av att ta ställning till frågan om en eventuell samgång mellan Vasa och Korsholm. Partiprogrammet tolkas i detta fall såsom läsaren själv vill, vilket har visat sig vara ytterst problematiskt.

Å ena sidan säger partiprogrammet att ’’enspråkigt svenska förvaltningslösningar, institutioner och miljöer skapar förutsättningar för en levande tvåspråkighet och stöder den finlandssvenska identiteten och kulturautonomin.’’

Detta är helt nödvändigt när det kommer till bland annat utbildning, rättsväsendet och sjukvården. Men Korsholms kommun är inte enspråkigt svensk, och kommer aldrig heller bli det. Korsholms kommun är en tvåspråkig kommun med svenska som majoritetsspråk. Att förvaltningsspråket är svenska gör inte kommunen till enspråkigt svensk. Det här är viktigt att komma ihåg. Partiprogrammet säger ingenting om svenskspråkiga kommuner, men belyser däremot upprepade gånger att besluten ska fattas nära dig.  Vad som räknas som nära är däremot subjektivt.

Å andra sidan vill SFP:s partiprogram se starka primärkommuner som handhar och garanterar basservice på svenska. Detta är ett allmänt ställningstagande för kommunfusioner och något som SFP har drivit på i tidigare regeringar.

I Svenska Riksdagsgruppens skuggbudget från förra året ser man också ett ställningstagande för kommunfusioner. Gruppen vill i statsbudgeten stödja frivilliga fusioner ekonomiskt, i riktning mot starkare primärkommuner.

Nationell svenskspråkig strategi

Med detta sagt blir det svårt för partiledningen, partistyrelsen (där jag också ingår i egenskap av SU:s ordförande) och fullmäktigegruppen som jag leder att styra enskilda medlemmar. Något som såväl Korsholms fullmäktigeledamöter med synlighet på insändarsidor och sociala medier som ledarskribenter på Vasabladet torde vara medvetna om.  

Storleken har betydelse i framtiden

För Vasaregionens framtid, och nu menar jag inte tvisten om Vasa centralsjukhus, är Vasa stads befolkningsantal avgörande. Det hjälps inte att ha en stark vilja för att få ministrar att förstå att Vasaregionen är mycket större än enbart staden Vasa. Det är inte enbart skrämselretorik att säga att storleken har betydelse - för det har den. Men jag vill också i ärlighetens namn påstå att det för åtminstone Centerpartiets del inte hade inverkat om kommunfusionen redan tidigare hade varit gjord eller inte. Inga sakargument hade bitit då heller. Att påstå att storleken hade haft betydelse, eller att storleken i framtiden inte kommer att ha betydelse är i min mening med andra ord alternativa fakta. Dåtid är inte detsamma som framtid, och vi ska framåt och då har storleken betydelse för infrastruktur och högskolor med mera.

Nu hoppas jag kunna ge förhandlingsgrupperna i respektive kommuner ro att förhandla. Jag är säker på att vi i början av 2019, när förhandlingarna är klara och Korsholmarna får säga sitt i en rådgivande folkomröstning, kommer få se en kampanj där SFP:are kommer har olika viljor. Det finns bara ett parti i Finland som alltid jobbar för en levande tvåspråkighet och det är SFP. Ingen kan påstå att det finns någon kommun i Finland som leds av SFP där tvåspråkigheten inte skulle fungera. Detta gäller i Vasa redan idag och garanterat i ett Vasa sammanslaget med Korsholm.

Ungdomsarbete i Österbotten

Nog görs det ju ett enormt ungdomsarbete i svenskspråkiga Österbotten. Det konstaterade jag igår då jag deltog i en nätverksträff som ordnades av Ungdomsakademin Luckan och Regionförvaltningsverket. På träffen deltog förutom jag och Jocke Strand som politiker främst representanter från kommunerna, olika uppsökare, föreningar som 4H och USM, TE-byrå representanter och listan fortsätter. 

För mig som politiker var tillfället ypperligt att se och höra olika synvinklar och utmaningar av de som jobbar med unga som behöver hjälp på riktigt, samt höra vilka utslag politiken som förs både nationellt och lokalt har på fältet. 

Att studera på gymnasiet

Jag ställde bland annat frågan om hur gymnasie-, och antagningsreformen till tredjestadiet har påverkat de unga enligt ungdomsarbetarna. Frågan ställdes eftersom jag är orolig att reformerna som sätter fokus på gymnasiebetyget istället för (som tidigare) på inträdesproven, sätter en oacceptabel stor press på de som studerar i gymnasiet redan direkt från årskurs ett. 

Svaret jag fick av ungdomsarbetarna var tydligt, numera söker sig en allt större del ’’i skolan duktiga studerande’’ sig till ungdomsmottagningarna med symptom av stress, utbrändhet, ätstörningar och ångest. Visst galet, att en reform vars mål var att minska pressen vid antagningen till högskolorna istället gett en helt motsatt effekt och tidigarelagt och förlängt pressen till att börja redan från 16 års ålder? Det här måste vi få ordning på. 

Samarbete i vårdkedjorna

Något som alla som deltog på träffen var eniga om var att mer samarbete över olika sektorer och organisationer behövs, och det tror jag starkt på. Som politiker kan jag inget annat än börja tänka på vårdreformen, åtminstone på den Österbottniska plan B reformen. Här är inget ännu spikat, inget beslut fattat eller något egentligt förslag presenterat. 

Men jag hoppas att en Österbottnisk vårdreform åtminstone kunde diskuteras och funderas över på ett djupare plan. Ur bl.a. en socialarbetares, uppsökares eller delar av tredje sektorns perspektiv, skulle mycket byråkrati och många ojämlika beslut av likadana fall i olika kommuner (som just nu är ett faktum i våra kommuner) vara ett minne blott om allt sköttes av en instans i Österbotten. 

Idag uppger alla socialarbetare att de har mer jobb än vad de hinner med och lösningen är nog inte så enkel som att alla kommuner kunde eller borde anställa fler. Koordinerar man allt från ett ställe underlättar man också samarbete med andra organisationer inom tredje sektorn som ofta är de som sitter på specialkunskapen. 

Ansvaret för att förbättra vårdkedjorna ligger hos oss beslutsfattare och har någon en bättre idé än den jag presenterade här är jag den första att lyssna. För fungerande nätverk och vårdkedjor behöver vi satsa på såväl förebyggandet, som vårdandet, men även fungerande eftervård och uppföljning – utan långa väntetider och onödig byråkrati. 

Söndag 9.9

På söndag går våra grannar i Sverige till val. Riksdagsval, landstingsval och kommunalval hålls alla samtidigt på listor i ett valsystem som inte alls liknar det finska valsystemet. Nåväl, skillnaderna där tänker jag inte gå desto djupare in på. Enda jag inte kan låta bli att säga är att man med Sveriges valsystem har mycket lättare att få unga kandidater invalda till framförallt riksdagen. Något som jag med spänning ser fram emot eftersom jag räknar med att jag efter söndagens valresultat kan kunna komma att säga att jag har många goda vänner i Sverige som blivit riksdagsledamöter. 

Systerpartierna C & L

SFP och därmed också Svensk Ungdom har två systerpartier i Sverige, Centerpartiet och Liberalerna. Båda två hör till Alliansblocket som suttit i opposition sen valet för 4 år sen, då fick Liberalerna 5,4 % och Centerpartiet 6,11 % av rösterna. Det valet vann Socialdemokraterna och Stefan Löfven blev Sveriges statsminister. Det var då, nu ser opinionsundersökningarna helt annorlunda ut och det enda som är säkert är att Sverigedemokraterna har ett oroväckande högt stöd. 

Både med C och L har vi ett mycket tätt nordiskt och internationellt samarbete med SU. Inom NCF (Nordiska Centerungdomens Förbund) är det ofta med stöd av just C som SU får nordiska topposter så som ordförandeskapet för NCF, generalsekreteraren för NCF och en presidiemedlem  inom UNR (Ungdomens Nordiska Råd), alla dessa poster besitts av SU:are idag. 

Inom LYMEC då som är vår Europeiska takorganisation är mönstret desamma, på grund av gott samarbete med Liberalerna och också här Centerpartiet har SU tunga förtroendeposter. Det här skriver jag om mest för att beskriva vikten av lobbying och goda kontakter till andra partier också i andra länder, något som jag vågar påstå att vi har. SU är kanske inte så stora i Finland, men internationellt har vi en lång tradition av inflytande. 

Min tippning på valresultat

Att tippa själva valresultatet är i sig inte så svårt, det svåra är att förutspå regeringsbasen. För hur det än går ser det ut som att ingendera block, antingen rödgröna med Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet eller Alliansen med Moderaterna, L, C och Kristdemokraterna kommer kunna få majoritet i riksdagen. Detta eftersom SD som utgör det tredje blocket är så pass stora. Tippningen är ändå att det blir en ny minoritetsregering med budgetstöd från något oppositionsparti. Hur som helst nedan min tippning, som absolut inte är ett önskeresultat. 

Sveriges riksdag:

• Socialdemokraterna 24,8 %
• Sverigedemokraterna 18,5 %
• Moderaterna 18,2 %
• Vänsterpartiet 9,5 %
• Centerpartiet 9,3 %
• Liberalerna 6,4 %
• Kristdemokraterna 5,9 %
• Miljöpartiet 4,7 %
• Feministiskt initiativ 1,0 % 
• Andra partier 1,7 %

Blockens fördelning:

• Alliansen 39,8 %
• Rödgröna 39%
• SD 18,5 %

Nästa regering:

Här börjar nu lotteriet. Om Alliansen är störst börjar Moderaterna bilda regering med Ulf Kristersson som statsminister. Problemet för Kristersson lär då bli att med endast 39,8 % i riksdagen lär inte Alliansen räcka till, utan något annat parti kommer behöva lova sig stöda regeringens budget för att regeringen ska kunna komma att regera. SD är här uteslutet, eftersom både L och C lär lämna Alliansblocket om Kristersson söker sig till SD. Då återstår egentligen endast Socialdemokraterna, som inte lär vara frivilliga att stöda en Alliansbudget. Men för att Sverige inte ska komma att stanna nästa fyra år lär det här ändå troligtvis bli resultatet av söndagens val. 

Den som lever får se

Själv kommer jag sitta klistrad vid TV:n på söndagskvällen för att följa med. För hur det än går lär det bli turbulent och spännande i svensk politik de närmaste månaderna. Extra bra rapportering kommer också att ges från SU:s instagramkonto. I Stockholm är 4 SU:are för tillfället och fram till valet och hjälper L och & C med kampanjen och uppe i Umeå är två SU:are stationerade för att göra samma sak. Kommentera gärna din tippning på valet så ser vi vem som hade rätt ;) 

Om ni inte har sett någon svensk partiledardebatt såhär innan valet är Aftonbladets partiledardebatt ett måste att se. Retoriken är på en mycket högre nivå än man någonsin får se i Finland.

På bilderna i detta inlägg förövrigt mina två kollegor i L och C som båda på söndag förväntas bli riksdagsledamöter. Ett extra lycka till åt dom, ja och till gubben (Jan Björklund) också som är partiledare för L.