Varje dag får jag läsa eller höra om att någon tycker att svenskans ställning i Finlands framtid avgörs i Korsholm. Att Korsholmare efter en fusion enbart skulle få service på finska i ett Vasa där svenskan inte skulle vara i majoritet.

Farhågorna ska tas på allvar. Jag ser varje vecka på olika sätt och vis hur svenskan i Finland inte tas på allvar. Man behöver inte vara länge i huvudstaden före man inser att till och med dagens Vasa framstår som ett paradis för en svensktalande, trots utebliven fulljour och allt annat som vi har ministerietjänstemän och regeringen att skylla på. Håller vi oss kvar på ministerierna där framtida lagstiftning annan förvaltning behandlas hittar vi samgångens främsta argument:  Korsholm är okänt.

Vad innebär en samgång med Vasa språkmässigt?

Den 23.10 ordnades ett seminarium vid Vasa Universitet där ett av teman var förutsättningar för en tvåspråkig kommun efter kommunsammanslagning. Jag hade själv inte möjlighet att delta, men jag har tagit del av materialet som Siv Sandberg, kommunforskare vid ÅA, presenterade. Efter en eventuell samgång med Vasa skulle vår nya kommun ha följande språkfördelning: 60% finskspråkiga, 33% svenskspråkiga och 7% med övrigt modersmål. Enligt Sandberg är det inte helt riskfritt att slå ihop två språkgrupper.

Siv tog Borgå som ett exempel. På 90-talet blev Borgå och Borgå landskommun en enda kommun. Den svenska servicen försvagades utan att någon egentligen hade för avsikt att försvaga den. Varför? Jo, vad ingen hade tänkt på var att de finskspråkiga skolorna var stora och centraliserade enheter och de svenskspråkiga var små och utspridda. När det blev ekonomiskt sämre tider gjorde man som man brukar göra: börjar med att stänga de små enheterna. Avsikten var inte att försvaga svenskan, utan att minska på kostnaderna. Men den svenska servicen strök också med. Hur många hade kunnat tänka ut det händelseförloppet? Siv gav råd hur man kan undvika detta. När man planerar kommunens service ska språket också beaktas som en del av helheten. Det hade man inte gjort i Borgå, utan man hade antagit att det var självklart att det finns och alltid kommer att finnas service på båda språken.

Politiken styr

Allt som jag just beskrev är politiska beslut. Vill man ha politiska beslut som främjar tvåspråkighet är det så enkelt som att rösta på politiker som ser ett mervärde i en tvåspråkig kommun. Förra veckan kom jag över en excel-fil där en fullmäktigeledamot i Vasa hade räknat ut hur fullmäktige i Vasa+Korsholm hade sett ut med kommunalvalsresultatet 2017.

Siffrorna talar för sig själv. Oberoende om fullmäktige skulle ha 59 medlemmar eller 67 är överlägset största partiet SFP, och största delen SFP:are hemma från Korsholm. Kolla lite på denna excel och fundera på hur hotad svenskan är med dessa beslutsfattare?

Sen hoppas jag Korsholmarna går och röstar i den rådgivande folkomröstningen, för jag oroas över ett allt för lågt valdeltagande. Ju högre sådan vi får, desto tyngre väger resultatet.

Tio år försent, nej inte mer texter om politik och lantbruk. Eller vem tusan skulle vilja läsa om mig tänkte jag då jag började leka med tanken på att starta en blogg. Ändå så ville jag aldrig riktigt släppa tanken att på egen sida plita ner tankar. Visst är Facebooksidan och Instagram bra, men där vill jag hellre hålla korta texter, hyfsade bilder och sakliga artiklar. Vardagstankar, större och mindre, samt personliga utmaningar platsar bättre in på andra ställen, och då blev det såhär. Jag blev med blogg. 

Är jag nervös över att lansera en blogg då? Ooja. Frågor som hur mycket man vågar skriva, hur personlig jag kan vara och överlag hur man skriver blogg snurrade länge innan jag sist och slutligen bestämde mig för att nej nu måste det bara ske. Enda bloggen jag själv på riktigt har följt är en F1-blogg på Aftonbladet för några år sen och så Bondebloggen.

Min todo-lista här på kansliet är full med debattartiklar som ska skrivas, rekryteringar som ska skötas. Många samtal som ska ringas och en massa andra saker som är måste då ett förbund som SU ska ledas. För att hantera nervositeten och inte skjuta upp skrivandet bestämde jag mig för att prioritera om, det eventuella blogginlägget flyttades upp på to-do:n och jag drog på mig det mest bloggiga plagget jag äger, Vasabladets pinfärska college som jag köpte av ingen annan än bloggaren Linn Jung på Konstens natt i Vasa för några veckor sedan. Är bloggande en materialsport? Knappast, men det kändes bättre såhär. 

Samtidigt som jag nu nervöst laddar upp detta första blogginlägg vill jag passa på att ställa er som läste ända hit frågan om hurudana inlägg ni önskar se här? Vad jag borde tänka på och vad jag absolut inte får göra? Förstås med en reservation på att jag alltid varit lite av en rebell och ofta går motströms, bara för att jag är nyfiken. En sak är säker, en blogg om hälsosamma livsstilar eller enbart Korsholmspolitiken lär det inte bli. Ett och annat lamm lär här visas (idag föddes höstens första hemma på gården) och många inlägg lär skrivas från tåg.