Kolumn Vasabladet 22.2.2025

På måndag är det exakt tre år sedan Rysslands fullskaliga anfallskrig började i Ukraina. Då man följer internationell politik blir det tydligt att vi lever i en förändrad världsordning. Han i Vita huset har anammat Kremls retorik, amerikanska sändebud på säkerhetskonferensen i München vacklar i sina uttalanden och därpå följande möten utan Ukraina eller EU i Saudi-Arabien leder till europeiska krismöten i Paris och Bryssel. Vi ser att diplomati och tålamod inte längre är centrala begrepp när det gäller internationella relationer och därtill stundar ett handelskrig där världens konsumenter lär stå som betalare.  

Då den stora majoriteten österbottningar ikväll bänkar sig framför Mello för att stöda KAJ hoppas jag alla tar till sig deras budskap ’’ångon opp å släpp all stress idag’’. Ikväll ser vi ett praktexempel över varför staten, kommunerna och stiftelsevärlden behöver satsa på kultur. Utan dom här satsningarna hade vi inte fått se då en trio från Vörå går upp scen i Nordens största musiktävling. Jag är säker på att Kevin, Axel och Jakob ikväll kommer att få miljoner och även mig att för stunden släppa det onda och oroliga i världen och jag frågar mig när det är dags för nobelstiftelsen att tilldela fredspriset till någon kulturaktör?  

På måndag fortsätter Finlands navigering globalt. Vår president och vår regering har i dessa frågor fullt stöd av Finlands riksdag och som tidigare konstaterat ser vi i vår demokrati inga konflikter mellan regering och opposition. Finland kommer fortsättningsvis stöda Ukraina, Finland kommer via EU kräva att Ukraina och EU deltar i fredsförhandlingarna där inte en part kan diktera villkoren, Finland ställer sig positiv till att EU tar gemensamma lån för att stärka försvaret vid EU:s yttre gränser och Finland är redo att då det blir läge delta i återuppbyggnaden av Ukraina. Att Finlands röst i EU väger tungt bekräftas av att statsministern och europaministern i torsdags stod värd för ett toppmöte med 5 EU-kommissionärer på besök i Finland. Då de gamla EU ledarnationerna vacklar ställer vi oss upp tillsammans med Norden och Baltikum och tar ansvar. 

Ansvar ska var och en också ta om några veckor då det hålls kommunal och välfärdsområdesval. Den som känner att den har extra många åsikter eller helst ett litet kall att bidra till samhällsutvecklingen lokalt, i idrotts- och kulturfrågor som ger allmänt välmående, i bildningsfrågor som lägger grunden för allt eller i näringslivspolitiken som om den görs rätt stimulerar företagen att våga satsa och mycket mer borde kandidera i kommunalvalet. Brinner man mer för social- och hälsovården eller räddningsväsendet tror jag det ännu finns plats på listan till välfärdsområdesvalet. Vi lever i tuffa ekonomiska tider där inbesparningar endera redan har gjorts eller behöver göras. Samtidigt behöver vi undvika kortsiktiga inbesparingar som på längre sikt gör mer skada än nytta. Det här är inte raketforskning utan frågor där människor i alla åldrar och från alla branscher kan bidra. Och vill du inte göra det hoppas jag åtminstone att alla går och röstar i båda valen den 13.4. 

Sydin 15.2.2025

Regeringens målsättningar att minska byråkrati, underlätta byggande och snabba på tillståndsprocesser går vidare till nästa etapp nu 2025. En lucka principen där målsättningen är att olika tillståndsprocesser ska kunna handhas så långt som möjligt från en och samma instans, i rast takt och med enbart helheten som överklagningsbar bereds för tillfället i regeringen och under våren ser jag fram emot att få börja arbeta med dom här frågorna i riksdagen. I Österbotten, men också på många andra håll i landet ser vi nu flera stora industriprojekt ta fart och vi kan vänta oss att många nya MKB processer, miljötillstånd och förhoppningsvis bygglov söks redan i år.  

Ett annat område där det strömlinjeformade en lucka principen inte lämpar sig är frågan om människornas kost och Finlands försörjningsberedskap. I sedvanlig ordning tillsattes för många år sen statens näringsdelegation med experter inom kost och i sedvanlig ordning lämnades den politiska styrningen utanför. Delegationen bestående av forskare och experter fick göra sitt arbete i fred. Tyvärr valde delegationen att enligt sig själva enbart fokusera på hälsoaspekter och enligt mig dessutom veva in opportunistisk klimatpolitik. Slutresultatet blev på så vis förödande att om vi följer rekommendationerna blir vi tvungna att drastiskt öka vår import av växtbaserade protein för människoföda.  

Hur kan vi då lösa denna problematik? Kunde regeringen direkt riva upp den fristående delegationens beslut och skriva om de nationella kostråden? I princip kunde den, men vad tror vi då sker nästa gång då det är andra partier som styr? Däremot kan och borde vi fatta ett principbeslut om vilka aspekter som bör beaktas nästa gång kostråden uppdateras. Aspekter som bör tas med är försörjningsberedskap och självförsörjning. Utöver hälsa och klimat som självklart också är viktiga element då de offentliga tallrikarna serveras.  

Då vi under pandemitiden och i början av Rysslands anfallskrig såg en tydlig trend kring att befolkningen, företagen och myndigheterna ställde om sina prioriteringar så att inhemskt, försörjningsberedskap och självförsörjning prioriterades ser vi tyvärr nu några år senare trender i motsatt riktning. Därför är det bra att påminna om att grundläggande element i vår vardag så som vatten, mat, energi, telekommunikation, medicin och andra livsviktiga förnödenheter så långt som möjligt alltid bör gå att tillgodose befolkningen också om luft och sjövägen skulle vara stängd, för från grannen i öst lär vi inte köpa något på lång tid. 

Österbottens Tidning 8.2.2025

Republikens president sa vid riksmötes öppning i onsdags att vi lever i oredans tid. Det påståendet tror jag vi alla kan skriva under då man ser på den globala politiken och för oss som nation gäller det att på alla vis försöka navigera rätt. Det gäller lokalt, regionalt, nationellt i EU och globalt.  

Den här veckans kolumn tar avstamp från ett hotellrum i Toronto eftersom jag som medlem i riksdagens förvaltningsutskott den här veckan har varit på mandatperiodens mer avlägsna studieresa, till Ottawa och Toronto. Därav är veckans kolumn mer formulerad som en öppen reserapport med mina tankar om vart vi är påväg och hur vi i Finland kunde navigera bättre. Utskottets huvudteman för resan har varit migration, integration, språkliga rättigheter och inrikes säkerhet.  

Mer om detta längre ner, men man kan inte skriva från Nordamerika utan att låta bli att lyfta det handelskrig som startade ungefär samtidigt som vi boardade flygen från Finland. President Trump hotade med 25% tariffer på de flesta mexikanska och kanadensiska produkter och som motivering användes argument som att den livsfarliga drogen fentanyl väller in från nämnda länder. I Kanadas ses argumentationen som tragikomiskt då över 80% av de vapen som gatugängen här skjuter med kommer in via USA. Enligt den kanadensiska gränsbevakningen som vi träffade i måndags visar statistik att 0,5% av den fentanyl som når USA kommer via Kanada.  

Den politiska förklaringen till att fentanyl används som slagträ i debatten har att göra med att ländernas gemensamma NAFTA-avtal stipulerar att frihandeln med berörda NAFTA-produkter kan avbrytas om någon form av nationell kris uppstår. Fentanylsituationen i USA är en krissituation och som vi känner Trump har han inga problem med att köra rakt i kurvorna och skylla på Kanada för införseln, vi talar alltså om 0,5%. Med exakt samma körstil sköts hotet om 25% tariffer upp med 30 dagar natten mellan måndag och tisdag finsk tid då Trump nöjde sig med att Kanadensarna satsar några hundra miljoner på kontrollerna vid gränsen. Ett beslut som Kanada tog för flera veckor sen, och inte alls efter hoten om tariffer. Hur som helst spelar det ingen roll om man frågar kanadensiska myndigheter, företag eller privatpersoner. USA och Kanada är på liknande sätt som de europeiska länderna integrerade i varandra och i ett handelskrig finns bara förlorare.  

Än då andra lärdomar från Kanada. Under vårt besök i Toronto har även fått en översikt på hur tvåspråkigheten fungerar i provinsen Ontario med 15 miljoner invånare, där ca 5% är franskspråkiga, är provinsenen jämförbar med Finland och oss som pratar svenska. Liksom hos oss är tvåspråkigheten inte endast ett mantra som påverkar diskussioner, utan en levande del av invånarnas liv, i Kanada dock mer synlig. Vi i Finland har i vår tur bättre tryggat våra språkliga rättigheter i vår grundlag. 

På federal nivå är det här tydligt prioriterat att hela befolkningens språkliga behov är tryggade, men på provinsnivå kan den verkliga servicen ändå mycket starkt variera. I provinsen Quebec där majoriteten talar franska är t.ex. engelskspråkig service ingen självklarhet. Visst låter det ändå rätt bekant? 

Österbottens Tidning 14.12.2024

Året närmar sig sitt slut, och om exakt en vecka ska Finland ha en godkänd budget och förhoppningsvis julfrid i riksdagen. Förhoppningsvis gäller det samma på andra arbetsplatser i hela landet. Var och en är värda en paus tillsammans med nära och kära. I riksdagen ska vi behandla de sista lagpaketen så som sjukhusnätverken och framförallt statsbudgeten, vilket även innebär en hel del debatter och omröstningar. Ur ett finlandssvenskt perspektiv har SFP redan i regeringsförhandlingarna tryggat jouren vid t.ex. Malmska i Jakobstad och i Raseborg. Problemet är att lagen möjliggör att välfärdsområdena kan välja att inte lyssna på lagens andemening som är att tillgodose de språkliga rättigheterna, något som har tyvärr hänt i Västra Nyland där välfärdsområdet för tillfället kör ner det mesta av svenskspråkig service. För SFP är rätten till service på sitt eget modersmål alltid i framsätet och som konsumentupplysning tål det att upprepas att inget annat parti stödde de svenskspråkiga i Västra Nyland, inte Kristdemokraterna som står bakom regeringsprogrammet och inte SDP som vill ge sken av att man försvarar de svaga.  

Tidigare denna vecka fick vi ta del av finansutskottets betänkande för statsbudgeten, vilket inkluderar även de så kallade julklappspengarna. Från denna summa delar riksdagen ut medel till projekt som inte annars nödvändigtvis skulle framskrida. Detta gäller närmast mindre investeringar i vägar, men även understöd till samfund som bidrar till samhället på ett betydande vis. Ur ett Österbottniskt perspektiv kan jag konstatera att vi igen lyckats få igenom många viktiga projekt. Inte minst tilläggsfinansiering för kulturutbildningarna i Campus Allegro som av ekonomiska orsaker i höst stått hotade. 

Då det kommer till vägarna i norr är jag glad för satsningarna på en ny beläggning för Södra Terjärvvägen och Västerbyvägen i Larsmo. Kring julklappspengarna har samarbetet över partigränserna i regeringen löpt utmärkt och alla involverade förtjänar ett varmt tack. 

Jag är även nöjd över att vi igen prioriterar lantbrukarnas rådgivningsorganisation ProAgria och 4H som igen får stöd och därtill främjar vi ny svenskspråkig psykoterapiutbildning, som kommer gynna hela Svenskfinland. 

I miljöutskottet började vi här i veckan arbeta med flera ändringar i miljöskyddslagen som kom till riksdagen i ett minst sagt omaka paket. Förbjud snödumpning i havet, förenklande av biogasanläggningar vid mindre och medelstora djurstallar och nya riktlinjer för vätgasanläggningar har buntats ihop till en lagproposition som miljöutskottet ensam är ålagd att göra betänkande kring. Hur man kom på att slå ihop dessa till ett paket går över mitt förstånd och antagligen var tanken att lagarna problemfritt skulle gå igenom riksdagen utan nån dramatik vilket torde stämma kring snödumpningen och vätgasen. Däremot är det för mig tydligt att vi inte desto mer ökar biogasinvesteringarna på mindre och medelstora djurgårdar om inte anläggningen får ta emot gödsel från också andra gårdar så som utkastet nu linjerar. Med bland annat detta, inlösningslagen, områdesanvändningslagen, implementering av restaureringsförordningen och eventuellt avskogningsförordningen, revidering av de för lantbrukets viktiga marknadslagarna och självklart de rovdjursrelaterade frågorna fortsätter riksdagens arbete ett nytt år. 

Jag önskar er alla en riktigt fridfull jul och ett gott nytt år.  

Vasabladet 6.12.2024

Då vi nu kommit in i december och vi är på slutrakan för året 2024 trappas takten upp och många viktiga lagstiftningsprojekt dras till mål. Största enskilda frågan i riksdagen är såklart nästa års statsbudget, som medfört sina utmaningar då underskottet visar 12,2 miljarder. Ett positivt lyft som jag ändå gärna upprepar är kommande vägprojekt, också nästa sommar kommer det dofta ny asfalt på många orter i Österbotten och det är bra att påminna att utan SFP i regeringen hade så inte skett. 

I mina utskott har vi ännu några lagar kvar att behandla, bland annat inom integration, kommunernas statsandelar och ändringar i naturskyddet då det kommer till snödumpning i havet som vi nu äntligen kommer förbjuda.  

Onsdagen var för mig en stor milstolpe då vi i miljöutskottet godkände vårt betänkande till den nya bygglagen som vi har arbetat med under hela hösten. Byggande är en av samhällets viktigaste hörnstenar, och de ändringar vi nu fått igenom kommer att påverka oss alla. Det som är viktigaste att nämna är att den röda tråden i nya lagen är en förenklad byråkrati och effektiveringen av långsamma processer.  

I veckan fick vi också goda nyheter från Europa, då sänkande av vargens skyddsstatus äntligen tog ett stort steg framåt. Men med detta sagt måste man säga att det nu inte alls är läge att luta sig tillbaka och tro att EU kommer att lösa vår vargproblematik. Processen ute i Europa att faktisk sänka vargens skyddsstatus kan enligt vissa bedömare ta upp till 3 år, och den tiden har vi inte här i Finland var bara i höst över 70 jakthundar brutalt har slitits i bitar där vargarna har farit fram. Vi som länge har krävt att Finland inför stamvårdande jakt och i lag linjerar hur många individer Finland bör ha för att säkerställa en för stammen gynnsam bevarandestatus arbetar fortfarande med detta som mål, och i denna anda kan vi förvänta oss att lagstiftningen går framåt under vintern.  

Slutligen vill jag självständighetsdagen till ära delge min syn på den finska politikens styrka. Till skillnad från så gott som alla andra världens länder märker man ännu 107 år in i vår självständighet att ingen medborgare eller politiker tar den förgivet. Under hösten har vi i riksdagen stridit och debatterat om allt mellan himmel och jord, retoriken kan vara tuff och ibland är nivån mycket låt. Men inte då det kommer till frågorna som rör vår inre säkerhet, inte då det kommer till frågor som rör försvaret och vår yttre säkerhet och inte då det kommer till stödet till Ukraina. I dessa grundläggande trygghetsfrågor står Finland stabilt och enigt, något som vi har de äldre generationerna att tacka för. Det gör mig stolt och som folkvald trygg i att tillsammans med mina kollegor förvalta det arv som våra far- och morfäder i krigen slogs för. En dag hoppas jag ukrainarna kan få uppleva samma känsla. 

Med dessa ord önskar jag er alla en glad och fridfull självständighetsdag i världens bästa land!  

Sydin 16.11.2024

Då politiken globalt drar efter andan har de flesta Österbottniska kommuner behandlat sina budgeter inför nästa år och i riksdagen har flera lagstiftningsprocesser gått vidare. Förra veckan blev det klart att Donald Trump återgår till vita huset, att Tysklands regering faller och att slagen i såväl Ukraina som i Mellanöstern eskalerar. Tyvärr är det nog så att var och en upplever att den gångna veckan förde med sig mer negativa och skämmande nyheter än positiva.

Vem som styr i USA kan vi rikspolitiker inget åt, men det vi kan göra är att garantera att Finland fortsättningsvis ses som en trygg handelspartner och att våra företag kan bidra med såna lösningar som har sin plats oberoende om mottagaren är USA, Europa eller Kina. Att den tyska regeringen faller kan vi inte heller något åt. Men vi kan via vår politik i Bryssel hålla hårt om att satta klimatmål och fattade beslut inom såväl energi- som bilbranschen även ska gälla framöver. Att den tyska energipolitiken har varit dumdristig under hela 2000-talet och att den tyska bilindustrin inte har hängt med i den globala konkurrensen får inte bli Österbottniska vätgasprojekts eller batterivärdekedjans problem.

Den kommunala ekonomin i Österbotten då, hur mår den? Jag skulle säga att den i nationell jämförelse mår helt okej trots att flera kommuner har stora investeringsbehov. I syd har man gjort klokt i att under en lång tid satsa på förnyelsebar energi, växthussektorn och tillverkande industri som förädlar för världsmarknaden. Utmaningen ses främst i tillgången på arbetskraft, och befolkningsutveckling. Då det kommer till arbetskraftsbristen hjälper nu regeringen kommuner som de i syd med att faktiskt till delar göra det lättare för utländsk arbetskraft att komma till och stanna i Finland. Vi arbetar också med att säkerställa att kunnig arbetskraft utbildas till de olika branscherna i samarbete med just de branscherna som behöver arbetskraften.

I riksdagen fortsätter vi på en bred front med politik som ska göra det bättre för oss här i Finland. Vi har i veckan kommit fram till att kommunerna inte längre måste göra klimatplaner, vilket egentligen inte medför stora förändringar. Över 90% av Finlands invånare omfattas av en kommunal klimatplan redan, och det är i kommunernas intressen att planera inför den framtid vi ska leva i. Sedan skulle ju staten få delta i kostnaderna, men i vårt strama ekonomiska läge får vi helt enkelt se till att dessa planer upprätthålls i framtiden med lite mindre statlig styrning och finansiering.

Vasabladet 9.11.2024

Förra veckan fick vi ta del av de uppmuntrande nyheterna om att Korsholm av konsultbolaget WSP rankas som den livskraftigaste kommunen i Österbotten (28. i hela landet) och tätt där inpå flera andra österbottniska kommuner. Att vi samtidigt i kommunen kämpar med ekonomin och nästa års budget som kommunfullmäktige på måndag ska behandla säger någonting om hur svår den politiska navigeringen idag är. Livskraft och ekonomisk balans med de strukturer vi är vana med är på kort sikt tyvärr ingen synonym. 

Firar man 28:de platser? Nej det gör man inte. Däremot kan man glädjas åt att riktningen är rätt och jag hoppas att Korsholm tillsammans med regionmotorn Vasa nu då de gröna storinvesterarna efter årsskiftet kan börja söka regeringens skattestöd för gröna investeringar kan dra med kranskommunerna och dess näringsliv till nya nivåer i livskraftstabellen. Min personliga devis som jag i de kretsar jag rör mig i försöker implementera är att förtroendevalda och tjänstemän i tätt samarbete med lokala, regionala och internationella företagare alltid och från startskottet behöver söka lösningar och se möjligheter framom hinder. Min hemkommuns etableringsgrupp, regionala VASEK och centralortens giga-team är sedan länge spetsaktörer som gör enorm skillnad, för varje invånare. Utan dessa vill jag inte tänka på hur dystra våra framtidsutsikter skulle vara. 

Riksdagsveckan inleddes för mig med ett besök till Bryssel tillsammans med riksdagens stora utskott och andra färska riksdagsledamöter. Besöket var innan det klarnade att Donald Trump blir USA:s nästa president. Ute i Europa, där vi bland annat hade möte med parlamentets ordförande Roberta Metsola, är man nog nu väldigt nervösa för det handelskrig som väntar. President Trump lär har sagt att ordet tariff är det finaste engelska ord han vet och även om han också har sagt att han på ett dygn ska ha fred i Ukraina är det nog lönt att räkna med ökade importtullar och utmaningar med exporten för Europa framöver. 

För Finland behöver kanske inte utgången bli fullt så dramatisk som de värsta domedagsprofeterna förutspår. Finlands relation med USA har aldrig varit så stark som den är idag. Vi har en stabil handelspolitik, ett bra säkerhetspolitiskt samarbete och en förståelse om vikten av det transatlantiska samarbetet. I många av områdena där vi exporterar har USA själv inte egna lösningar och vi behöver nog påminna oss om hur stort USA är eller hur små vi är i relation till USA. Exempelvis har staden Houston med 5,5 miljoner invånare ett dubbelt så stort BNP jämfört med Finland. Våra bolag som idag är aktiva i USA lär vara det framöver också och jag är övertygad om att vi nog får läsa om många Österbottniska företag som hittar nya marknader i väst. 

Än då öst. President Stubb som jag med förvaltningsutskottet träffade på fredagsmorgon besökte förra veckan Kina. Förutom att underteckna framgångsrika exportavtal kring exempelvis finländsk broiler ordnades diskussioner på definitivt högsta politiska ort i Peking samt med bolagen i Shanghai om aktuella projekt i batterivärdekedjan. 

Må världspolitiken vara rätt skakig just nu men så länge vi håller Österbotten livskraftig kommer vi klara oss väl. 

Österbottens Tidning 2.11.2024

Veckan som gick har för oss riksdagsledamöter varit plenifri och därmed perfekt för regionbesök och träffar lokalt. Själv passade jag på att den för mig första plenifria tisdagen boka in morgonkaffe i Purmo och senare ett heldagsbesök i Jakobstad. Med Purmobor är min tidigare erfarenhet att språket är rakt, kraven på beslutsfattare är balanserade och viljan att via hårt arbete eller företagande bidra till lokalsamhället generöst. På så gott som hela den österbottniska landsbygden stöter vi trots allt på samma frågor. När sätts våra vägar i skick? Hur länge ska vargarna få gå runt våra husknutar? Vem ska ta hand om våra äldre i framtiden och var? Att som politiker ha bra svar på dessa frågor samtidigt som statsbudgeten ska anpassas är en utmaning som heter duga. Men jag gör i alla fall ett försök. 

Förra sommaren asfalterades fler vägar än på 5 år, nästa sommar fortsätter samma takt och det ska snart börja märkas på vägarna också i våra regioner. Skyddsjaktslagstiftningen för varg uppdaterades i somras, den är inte perfekt, men om det i det nationella Tassu-registret skulle anmälas alla de observationer som görs skulle myndigheterna t.ex. vid tillfällen som vid den vi upplevde under sensommaren med den rivna kon bättre kunna agera. Myndigheternas och mitt budskap är tydligt, anmäl alla observationer. Angående den stamvårdande jakten kan jag bara beklaga att regeringen inte kommit längre. Jag kan däremot garantera att den ansvariga ministern regelbundet påminns om att den utlovade skyddsjakten bör implementeras i linje med EU-lagstiftningen. Hittills har resultaten lyst med sin frånvaro. 

Sen har vi vården. Då jag själv inte är välfärdsområdespolitiker brukar jag vara försiktig med att peka på vad som bör och inte bör göras. Sittande Österbottniska beslutsfattare har mitt fulla stöd och jag vet att de gör sitt bästa. Det jag däremot i egenskap av riksdagsledamot och medlem i förvaltningsutskottet gärna lyfter upp är frågan om ifall det är nödvändigt att buga för finansministeriet och med det montera ner en lång rad service vi varit vana med. Då jag i riksdagsarbetet har hört finansministeriet om vad som sker med de områden som redan nu genomgår utvärderingsförfarandet har jag förstått att man först ser på områdenas egna sparprogram, sen med områdena gör upp nya sparprogram vid behov för att sen som allra sista utväg öppna diskussion om sammanslagning med andra vårdområden. Det vore klokt att skynda långsamt och se resultaten av gjorda åtgärder och om nödvändigt återkomma till de mer drastiska sparlistorna i framtiden. Men observera, detta enbart sett med helikopterglasögon och utan detaljinsyn i Österbottens välfärdsområde. 

Slutligen vill jag i egenskap av vice ordförande för SÖFUK som upprätthåller YA glädjas över vår styrelses enhälliga beslut om att återremittera nedläggningen av visuell framställning kvoterat till att hyresfinansiering för de inkommande tre åren hittas. Jag tror att vi på sikt kan hitta lösningar där ekonomin för den för hela Svenskfinland viktiga utbildningen stärks och jag hoppas alla involverade vill fokusera på de långsiktigt nödvändiga finansieringsfrågorna som rör avklarade studier, övergång till tredje stadiet och sysselsättning. 

Sydin 19.10.2024

I politik handlar det om att hitta en balans mellan att främja hållbar utveckling och att säkerställa att lokalsamhällets intressen skyddas. Via konstruktiv dialog och rättvisa ekonomiska incitament kan man navigera dessa komplexa utmaningar på ett sätt som gynnar alla parter.

Havsvindkraft är ett aktuellt tema som nu framstår som en av de mest lovande lösningarna för att nå våra klimatmål. Framförallt eftersom den nya globala storindustrins främsta argument att välja Finland som investeringsort framom andra länder förklaras av potentiell massproduktion av förnyelsebar energi. Med detta sagt behöver vi beslutsfattare ansvarsfullt skapa system där det lokala alltid beaktas då nationella angelägenheter far fram.

En av de för Österbotten större frågorna som nu behandlas i riksdagen är frågan om hur till exempel skatteintäkterna för markanvändningen fördelas. En stor del av den havsvindkraft som planeras är tänkt utanför den s.k. ekonomiska zonen vilket betyder att det inte idag är någon självklarhet att kommuner i närheten erhåller någon ersättning. Att hitta en lösning för detta har varit en av SFP:s prioriteringar denna höst och nu går frågan vidare. Det är alldeles klart att intäkter från sådant som påverkar lokalt bör beskattas lokalt.

En annan fråga som i olika paket nu är eller kommer till riksdagen är frågan om olika besvärsprocesser. Vi behandlar för tillfället nya bygglagen där b.la. museiverket fråntas viss makt och snart kommer vi se över det som kallas för områdesanvändningslagen där frågan om vem som kan besvära sig och hur många gånger kommer på bordet.

Ser man detta ur ett Österbottniskt perspektiv är investeringsklimatet för tillfället bra, men vi lider av hur ofantligt långa olika besvärsprocesser kan bli, även om t.ex. myndigheter kan ha konstaterat att MKB:n för projekt inte behövs.

Sen kan jag inte låta bli att nämna veckans turbulens och drevet kring nikotinpåsarna. Det är lätt att konstatera att regeringsprogramsskrivningen om att nikotinpåsar endast skulle få säljas om de innehåller ’’vuxensmaker’’ är problematisk. Vad är vuxensmak? Åtminstone torde det vara mer än mynta och mint som nu enligt den samlingspartistiska ministern ska bli de ända tillåtna smakerna. Undertecknad och SFP vill i snuspolitiken sluta skeppa skattepengarna till Sverige. Då EU inte går med på att legalisera det traditionella snuset borde vi i alla fall använda de möjligheter som fanns att för nikotinpåsarna följa samma linje som Sverige. Nu blev politiken en smakfråga och vinnaren finns i Sverige.

Vasabladet 21.9.2024

Att kliva från ersättarplats i Finlands riksdag till riksdagsledamot och ordinarie medlem i Svenska riksdagsgruppen, ett år in i regeringsperioden, skiljer sig en hel del från motsvarande situationer i de större partierna. Eller, jag kan förstås inte veta exakt hur stora skillnaderna är. Men, min egen upplevelse tre veckor in i höstterminen är att som medlem i Svenska riksdagsgruppen får alla, eller snarare bör alla, ta ansvar. Nya ledamöter i de större riksdagsgrupperna kan däremot delta i möten och stegvis lära sig arbetet.

För mig har det inneburit att jag fått sätta in mig i många komplicerade frågor som för tillfället behandlas i förvaltningsutskottet. Cybersäkerhet, utlänningslagen, finansiering till välfärdsområdena och den stora statsandelsreformen som nu bereds är bara några axplock av frågor som numera ligger på mitt bord. I alla dessa frågor finns det alltid österbottniska infallsvinklar som behöver beaktas, innan slutliga betänkanden går till riksdagen.

I miljöutskottet där jag också för den finlandssvenska kustbefolkningens talan, kommer hösten mycket att kretsa kring den nya bygglagen, områdesanvändningslagen och självklart revideringen av avfallslagen, som alltid intresserar vår region.

På ett allmänt plan är miljöutskottet med nuvarande regering mera lätthanterlig för en österbottnisk SFP-politiker, än vad det till exempel var under förra perioden. Regeringen som har majoritet i utskottet respekterar markägarnas rättigheter, uppskattar lantbrukarnas insatser och erkänner att man också framöver ska kunna leva och bo på landsbygden och i skärgården. Men visst är det även i miljöutskottet som oppositionen placerar sig rent ideologiskt långt från den österbottniska myllan och har mest åsikter. Det märktes väl, då vi i veckan debatterade medborgarinitiativet om förbud av pälsnäringen och vi på varje utskottsmöte på något plan berörde skogsskyddet och flodpärlmusslorna.

Parallellt med det ordinarie riksdagsarbetet i mina utskott pågår självfallet intressebevakningen för de österbottniska regionerna och Korsholms kommun. I veckan kom regeringens utlovade proposition om skatteavdrag för storindustrin som investerar i den gröna omställningen till oss i riksdagen för behandling. I klarspråk handlar det om Finlands skattestöd på framtida vinst som t.ex. bolag som Shanshan, Epsilon och Freyr kan söka och få. Viktigt vore nu att behandlingen hos oss i riksdagen går fort, så att bolagen kan söka stödet. Det är nämligen så, att så som propositionen är skriven kan inte ett bolag som inlett sin investering söka om stödet. Därför väntar många på att inleda arbetet och är en förklaring till varför vi till exempel inte i skrivande stund ser grävmaskiner på Granholmsbacken.

Till slut gällande batteriområdet. Nästa vecka har vi finbesök i Korsholm, då Shanshan Finlands nyvalda VD för första gången besöker kommunen. Ännu i höst förväntas Hitachi ha full fart i Vikby. Det råder inget tvivel om att vi, trots ekonomiskt tuffa tider, har orsak att ha framtidstro.

Sydin 14.9.2024

Som nyvald riksdagsledamot, med en fjärdedel av mandatperioden avklarad, blir det full fart rakt in i elden direkt från början. Förra veckan hölls regeringens budgetförhandlingar för nästa års budget, och som det redan då informerades, blev resultatet en jackpot för Österbotten, då det kommer till infrastruktursatsningar i hela vårt landskap. En av de större satsningarna är de 15 miljoner, som regeringen öronmärker för reparationer av den för oss viktiga Kasköbanan. Men, som vi också vet, varade inte festen särskilt länge. I tisdags meddelade trafikledsverket att man avslutar trafiken på banan i minst 3 år då en bro i Ilmola sägs vara förbrukad. Noteras bör, att längs med banan uppges totalt 26/35 broar vara i dåligt skick, om inte i lika dåligt skick. Frågan vi nu behöver ställa oss. Vem är det som styr? Finlands regering eller trafikledsverket? Det kan omöjligt få ta 3 år att hitta finansiering för det som repareras bör, när den politiskt uttalade viljan är glasklar. Jag kan i alla fall garantera att SFP i regering och riksdag på bred front arbetar för att trafiken återupptas så fort som möjligt.

Ett av de stora projekten som regeringspartierna nu fått i mål är den nya listan på normer (läs byråkrati) som ska avvecklas. Många av de över 30 normer som vi kommer att se över handlar om bygg- och transportbranschen. Vi kommer bland annat att slå ihop olika tillståndskort inom byggbranschen och begränsa deras antal. Vi kommer att se till att olika tillståndstjänster fås från en och samma lucka och göra det lättare för lantbruksproducenter att bygga produktionsbyggnader, utan att NTM-centralerna och övriga myndigheter överklagar byggbeslutet. Det senare har varit ett stort problem på vissa områden i Finland.

Gällande transportbranschen luckras kör- och vilotiderna upp så att de mer motsvarar europeisk standard, vilket yrkeschaufförerna länge har väntat på. Och gällande våra kommuner så backar vi gällande kravet på att belysningsstolparna behöver fästas i stora betongfundament. I praktiken har det fördubblat kostnaden för utbyggnad av belysning längs kommunernas vägar.

Alla punkter på listan är välkomna och arbetsgruppens nästa lista är redan under beredning för att offentliggöras kring årsskiftet. Den stora utmaningen för oss alla är ändå, att inte öka mängden byråkrati. Det tragiska fallet kring flodpärlmusslan, där vänsteroppositionen nu ropar efter ny lagstiftning, är ett bra exempel.

Österbottens Tidning 7.9.2024

Riksdagsarbetet har äntligen kommit igång efter en sommar full av förberedelser och förhandlingar. Trots ekonomiskt hårda tider finns det anledning till optimism, särskilt här i Österbotten. 

Den politiska hösten och min första vecka som riksdagsledamot körde igång med budgetförhandlingar. Jag är glad att kunna konstatera att det politiska resultatet blev en fullträff för Österbotten tack vare ett lång förarbete, samarbete inom partiet, över partigränser och med oss närstående organisationer men framförallt vår regeringsmedverkan. SFP har verkligen levererat i Petteri Orpos regering och den här veckan har vi fått skörda många för länge sedan planterade projekt. 

Budgeten innehåller många viktiga investeringar för Österbotten som stöder regionens tillväxt och bidrar till nya arbetstillfällen. Då man ser på landet som helhet, blir det alldeles klart att det är i Österbotten företag vill investera och då måste också staten vara med och backa upp.

Bland de många stora investeringar i vår region kan nämnas flera vägförbättringar i Karleby och Jakobstad, Vasa, Kristinestad och förbättringar av Kasköbanan. Dessutom har SFP lyckats öka Viexpos och finsk-svenska handelskammarens finansiering och begränsa nedskärningarna inom kultursektorn. Utan SFP hade dessa nedskärningar varit mycket större. Alla dessa prioriteringar bidrar till ekonomisk tillväxt.

Med lantbrukspolitiska glasögon kan jag konstatera att budgetförhandlingarna blev just så odramatiska, som vi väntat. Inga direkta nedskärningar för lantbrukarna, bibehållna satsningar på livsmedelsexport och tilläggsanslag till 4H. Nu kvarstår arbete i riksdagen för att reparera finansieringstappet till den allt mer viktiga rådgivningen.

Utöver budgeten fick vi till riksdagen några för oss viktiga lagförslag som i höst ska behandlas. Lagen om lokala avtal som tillåter flexibla företagsspecifika lösningar, där arbetstagare och arbetsgivare inom ramen för branschavtalen själva kan komma överens om spelregler på arbetsplatser. Detta är något SFP arbetat länge för.  Livsmedelsmarknadslagen, en av tre för lantbrukets konkurrenskraft nödvändiga marknadslagar har som målsättning att öka transparensen och ge livsmedelsmarknadsombudsmannen ökade befogenheter. Ett steg i rätt riktning men definitivt inte tillräckligt för att stärka producenternas ställning på en allt mer utmanande marknad. 

Mitt arbete som ny medlem i Svenska riksdagsgruppen fortsätter under hösten i miljöutskottet och förvaltningsutskottet. Två viktiga utskott där frågor som påverkar de Österbottniska kommunerna, välfärdsområdena samt våra företag och invånare.  

Man kan konstatera att det finns gott om orsaker att andas optimism bara vi i riksdagen fortsätter leverera politik som stöder ekonomisk tillväxt och skapar förutsättningar att verka.